ANNONS
T&rs logotype Turism&Resor - Hit&Dit
Prästgården Kårstaby
SE-18696 Vallentuna
info@turismoresor.com

Ansvarig utgivare och redaktör
Bengt Meder
070-4153085
bengt@turismoresor.com

Utgivare
Turlådan AB

Annonsbokning
Bengt Meder
bengt@turismoresor.com
070-4153085
Camilla Boquist
camilla@ladan.se
070-7106256

Prenumerationsärenden
pren@turismoresor.com

Faktureringsärenden
faktura@turismoresor.com

Tips, idéer eller synpunkter?
Har du idéer om reportage som du vill läsa i din branschtidning eller annat som du vill tipsa oss om?
Tidningen är öppen för debatt i alla frågor som rör branschen.
Sänd ett mail till:
red@turismoresor.com

Webmaster
Camilla Boquist
camilla@ladan.se
© Turlådan AB

Allemansrätten utredd men inte uträtad



Foto: Ingemar Ahlström

Inget förbud mot kommersiell verksamhet i naturen men lag om allemansrättens kärna. Höga kunskapskrav på turismens aktörer och fortsatt utredande om avgifter på skidspår. Det är några rekommendationer i utredningen Allemansrätten och dess framtid. 
Men vart tog problemen vägen? Ingemar Ahlström, författare till boken Allt om allemansrätten, har läst rapporten.

Margaretha Svenning som är miljöjurist vid länsstyrelsen i Skåne har skrivit rapporten tillsammans med Klas Sandell, professor vid Karlstads universitet. Utredningen har finansierats av Naturvårdsverket. Klas Sandell tar upp friluftslivets och allemansrättens historiska och samhällsvetenskapliga förutsättningar, och Margaretha Svenning står för det juridiska perspektivet. Rapporten finns som pdf-fil på Naturvårdsverkets hemsida. 

Turism i allemansrättens kärna?

För att slå vakt om allemansrättens grundläggande värden föreslår Klas Sandell att allemansrättens kärna ska specificeras i lag. I den skulle ingå exempelvis plockning av bär och svamp för enskilt bruk, men inte för avsalu. Men en allemansrätt som inte tillåter plockning för avsalu är ett hot mot den småskaliga turistnäringen på landsbygden. En levande landsbygd är viktig för turismen. Plockning av bär och svamp och andra naturprodukter i mindre skala för torghandel och försäljning i gårdsbutiker är för många en viktig sidoinkomst. 


Kompetensutveckling behövs på alla nivåer enligt utredningen. Dubbelt felskyltat i naturreservat.
Foto: Ingemar Ahlström

Problemet är det storskaliga industriplockandet med influgna plockare från fjärran länder. Det bör kunna lösas med stöd av miljöbalkens regler om anmälningsplikt, eftersom bärplockande i den omfattningen kan innebära skador på naturmiljön. Men miljöbalken skyddar inte markägaren. Klas Sandell föreslår därför en komplettering av lagens skydd av naturmiljön med ”kulturmiljön”, för att omfatta även markägarnas intressen.  Jag föredrar i så fall en mer konkret komplettering av samrådsparagrafen 12:6 ; … ändra naturmiljön eller orsaka andra påtagliga olägenheter skall…

En lagstiftning av allemansrättens kärna kan bli ett första steg mot en friluftslag med ytterligare preciseringar. Då har turistnäringen förlorat ett av sina starkaste säljargument på utlandsmarknaden. Utredarna uppmärksammar värdet av allemansrätten som turistiskt varumärke, och som kan urholkas om allemansrätten regleras för mycket. För att stärka allemansrätten föreslår utredarna att man inrättar en allemansrättens ombudsman som ska bevaka, dokumentera, informera och följa utvecklingen. Men borde inte det klaras av inom befintlig myndighetsutövning? Vi har Naturvårdsverket med sin expertgrupp för allemansrätten och tillika ett nationellt nätverk för allemansrätten, länsstyrelserna, och kommunerna och dessutom organisationen Svenskt Friluftsliv. 

Hellre samråd än förbud

Kravet från Lantbrukarnas Riksförbund att komplettera miljöbalkens kapitel om skydd för naturen med att kommersiell verksamhet inte ingår i allemansrätten får inget stöd i utredningen. Den länsstyrelseenkät som ingick i utredningen visar tydligt att den kommersiella naturturismen är mycket viktig för lokal utveckling, och att LRF:s krav skulle få stora negativa konsekvenser för turistnäringen. I utredningen förslås istället former för samråd och förhandling mellan turistnäring och markägare, och hur markägare ska kunna göras ”kollektivt nåbara”.  Det är orimligt att en turistföretagare ska behöva samråda med mängder av enskilda markägare för att kunna bedriva verksamheten. I det här sammanhanget har turistnäringen själv ett stort ansvar. Utredarna poängterar att utbildning och höga krav på kunskap och kompetens inom turistnäringen i allemansrättsliga frågor bör prioriteras. 

Vad utsläcker allemansrätten?

I utredningen diskuteras vad som är en ”anläggning som utsläcker allemansrätten”.  I praktiken har det hittills handlat om avgift för åkning i preparerade skidspår. Naturvårdsverkets inställning redovisades i utredningen Allemansrätten och kommersen från 1995.  Man ansåg då att åkning i preparerade skidspår på allemansrättslig mark inte kan avgiftsbeläggas. Nu har man backat till ”bör”. I fråga om kommunala spår finns inget juridiskt hinder för avgift, vilket framgår av en dom från förvaltningsrätten i Falun. Vägledning om vad som gäller på privat mark finner man i kommentarerna till naturvårdslagen 1976. Den som ställer i ordning något för allmänheten har rätt att ta ut skälig avgift för att täcka sina omkostnader, även om tillträdet annars skulle varit fritt. I dag finns ett hundratal platser med avgiftsbelagda skidspår, åtskilliga av dem vid turistanläggningar.  Att de ”utsläcker” allemansrätten tycker jag är en olycklig formulering. Det för tankarna till anläggningsägaren som en fiende till allemansrätten. Därför vore det bra om det juridiska styrkeförhållandet mellan allemansrätt och äganderätt blev tydligare klargjort. Klart torde vara att markägaren rår över sin egen mark inom lagens ramar, och har ingen skyldighet att tillhandahålla allemansrätt. För övrigt tycker jag att det är viktigt att hålla isär de olika perspektiven på allemansrätten. Utgångspunkten måste vara det juridiska perspektivet; allemansrätten som ett ”rättsområde”, till skillnad mot ett fysiskt tillgänglighetsperspektiv. Tillgängligheten till naturen, och därmed möjligheten att använda allemansrätten, kan begränsas utan att allemansrätten begränsas.

Bra utredning men fel inriktning?

Utredningens juridiska del bygger delvis på en webbenkät till länsstyrelserna. De vanligaste typfrågorna om allemansrätten som ställts till länsstyrelserna har rangordnats. Det gäller att inte tolka svaren som en rangordning av problem. I botten på listan återfinns ridning och förbudsskyltar, som i verklighetens problemlista skulle hamna i toppen. I Naturvårdsverkets enkäter till länsstyrelserna (då 24 st.) 1980 och 1992 angav de flesta ridning som ett stort problem. Min erfarenhet är att det gäller fortfarande. Ett annat allvarligt problem är så kallade olaga skyltar ”Privat område”, ”Tältning förbjuden” och andra skrämselskyltar för att hålla folk borta från marker där allemansrätten gäller. Och inte blev det bättre av att skyltregeln försvagades när naturvårdslagen övergick i miljöbalken, utan att någon tycktes vara medveten om det. Länsstyrelserna ser informationsbrist som ett av de stora hoten mot allemansrätten.  Skyltning för friluftsliv och turism är en viktig del i informationen och har stor betydelse för allemansrätten. Felaktig eller dålig skyltning skapar otrygghet och konflikter som i förlängningen hotar allemansrätten. Turistnäringen har här ett ansvar, men huvudansvaret för skyltning ligger på berörda myndigheter och kommuner. Naturvårdsverkets tillämpningsanvisningar har inte setts över på de senaste 40 åren! I utredningen poängteras behovet av en rejäl uppgradering av allemansrättslig kompetens på alla nivåer. Problem och konflikter ska mötas med en mer aktiv tillämpning av befintliga lagar, ökade möjligheter till förelägganden och systematisk och konsekvent uppföljning och ärendehantering.


Bärturismen är inte enbart ett allemansrättsligt problem.
Foto: Ingemar Ahlström

Rapportförfattarnas syfte var att ta fram ett brett kunskapsunderlag kring allemansrätten. Det blev en intressant rapport på över 200 sidor med ingående redovisning av friluftsliv och allemansrätt i ett historiskt-, samhällsvetenskapligt- och juridiskt perspektiv. Allemansrätt och lagar har analyserats och kommenterats, och utredningen utmynnar i rekommendationer och översiktliga åtgärdsförslag. Jag hade hellre sett att man med ett brett perspektiv och på djupet analyserat de allvarligaste problemen kring allemansrätten.  Och sedan med samma breda perspektiv och med samma djup funderat på orsakerna. Det är konkreta problem och konflikter liksom brister i kunskap och kompetens som hotar allemansrättens framtid.

Publicerad 2012-02-22